gröna viskningar

Stickar:
en olivgrön, böljande sjal att vira in sig i och bli beroende av. Jag kan bara inte släppa stickorna, måste sticka sticka sticka.

Läser:
”I Stockholm finns hundratals offentliga toaletter utplacerade över hela stan som alla ser ut på samma sätt. På ena sidan en toalett för både män och kvinnor som det kostar en femma att använda. På andra sidan en pissoar bara för män, som är gratis. Dessutom finns massa singelpissoarer här och var i stan för de med riktigt trång blåsa. Varför det? Tjejer har inte större blåsor än killar, de kan inte hålla sig längre, de borde ha lika stor rätt till gratis kisställen som killar. Jag ringer Gatu- och fastighetskontoret där en man säger att han inte vet vad det kan bero på. Det är så av tradition bara. Kanske orättvist, men de har inga planer på att fixa till den orättvisan genom att erbjuda tjejer något liknande eller stänga pissoarerna. Anledningen till orättvisan består är att Gatu- och fastighetskontoret precis som alla andra är livrädda för vad som skulle hända om man nekar en man någonting. Om de stänger alla stans pissoarer skulle det inte innebära att män blev bättre på att hålla sig, vi skulle lätta på trycket utanför toan istället och snart skulle alla få vada i gubbpiss för att komma fram på gatorna.
   Toaletterna är ett exempel på att den makt män erhåller enbart på grund av sitt kön ytterst handlar om våld. Vi kan göra som vi vill för att vi vet att ingen vågar stoppa oss, i värsta fall blir det lite tjat och fördömande pekpinnar. Den som inte underkastar sig får stryk på ett eller annat sätt. Men i de allra flesta fallen behöver våldet alltså inte ens användas. Det räcker med det outtalade hotet om mannens fruktansvärda, våldsamma kapacitet för att omvärlden – likt Gatu- och fastighetskontoret i det här fallet – ska anpassa sig för att göra vår tillvaro så smidig och bekväm som möjligt.”

Jag tänker på Liv Strömkvists bok Einsteins fru (om du inte läst den, så gå genast och gör det), där hon berättar om när hon var liten och de vuxna sa att hon skulle tänka på de fattiga barnen i Afrika när hon inte ville äta upp sin fläskkorv. Det är så klockrent. För det är ju precis det man gör, tänker på de fattiga barnen i Afrika, om man låter bli att smaska i sig sin fläskkorv eller köttbit eller vad det nu kan vara. 

Man säger ”Jamen, det är ju naturligt att äta kött, det har människan gjort sedan stenåldern”. Eh, ja, och människan har även alltid krigat, så skulle det vara något bra bara för att vi alltid gjort det? Dessutom åt stenåldersmänniskan inte en tillstymmelse så mycket kött som nutidsmänniskan i västerlandet vräker i sig, eftersom en stor del av kosten bestod av olika örter, rötter och bär. Jag ser t o m en ökad köttkonsumtion i min omgivning under min korta levnad. När jag var liten åt människor potatis med lite kött till, medan människor nu för tiden äter kött med lite potatis till. Dessutom är det för de flesta i det här landet en självklarhet att äta kött tre gånger om dagen. DET tycker inte jag är en ödmjuk inställning till liv.

I vårt samhälle indoktrineras vi redan från början att se det som något naturligt att äta andra levande varelser. Om det mot förmodan inte skulle börja hos föräldrarna, börjar det med all sannolikhet vid skolstarten. Kött serveras i stort sett varje dag i alla skolor. Om alla svenska skolors måltidsval skulle ändras till vegetariska måltider istället, åtminstone ett par dagar i veckan till att börja med för att sedan trappa upp till alla dagar i veckan, skulle detta göra en enorm skillnad för vårt klimat, som ju som bekant inte mår särskilt bra (se inlägg ”KÖTT?!?). De unga människorna som går på skolorna (som utgör en enorm del av den svenska befolkningen) skulle på så sätt undgå den onödiga och traditionsbundna köttfixeringen som idag skapas hos unga människor som går i skolan. Köttkonsumtion ska inte bli en självklarhet från så unga år, det är ett totalt ohållbart system som inte gynnar någon på hela jorden. Knappast heller de fattiga barnen i Afrika som är tvungna att fly från förtorkade områden som skapats av miljökatastrofer som uppkommit just pga västvärldens enorma köttkonsumtion.

Vi måste lära oss att se till helheten, se systemen som visar på hur allt hänger ihop. Jag är inte vegan bara för att jag tycker synd om kossan som torteras och blir fråntagen sin kalv eller för att jag ömkar grisen som blir upphängd i krokar medan den ännu lever. Jag är även vegan för att jag vet att djurindustrin skapar utsläpp som påverkar klimatet ännu mer än alla transporter gör. Dessutom hänger djurindustrin och transporterna ihop och är beroende av varandra.

Så vem är det egentligen vi tänker på, när vi äter vår biff? Inte är det våra barn, eftersom det knappast gör deras framtid på jorden tryggare. Inte är det barnen i Afrika som svälter mer och mer pga naturkatastrofer. Inte är det djuren, som blir uppätna vilket knappast kan vara en avundsvärd situation. Och inte är det heller dig själv du tänker på, eftersom din kropp mår bättre av en vegetabilisk kosthållning.

Köttätande är en ologisk handling. 

Boktips:
Vadå vegan – handbok för veganer, vegetarianer och andra nyfikna, Lisa Gålmark
Vegansk näringslära – på vetenskaplig grund, Björn Pettersson

Idag skulle Simone de Beauvoir fyllt 100 år, om hon inte hade dött den 14 april år 1986, då jag var drygt ett år gammal. Hon växte upp i en högborgerlig familj, mot vars normer hon senare revolterade. Hon studerade bl a filosofi och kom in på existentiella och feministiska frågor som vilade på en etisk grund. Hennes mest kända verk är ”Det andra könet”, som jag för ett par år sedan kämpade mig igenom. I somras läste jag hennes roman ”Andras blod”, som på flera sätt kändes stärkande och som jag verkligen rekommenderar.

”Det andra könet” är rebellisk med ett sprudlande mod. För sin tid. Vilket är tur, eftersom det visar på någon form av utveckling av människors tänkande, även om den är knapp och ibland inte ens märkbar. Hennes ord betydde mycket för mig när jag läste dem. I och med att Simone bäddat in ett slags självbiografiskt perspektiv i texten, skapas en slags individualistisk kollektivism, eller hur jag ska säga, där individen – läsaren, känner igen sig, vilket konkretiserar kanske till synes onåbara begrepp och tankar. Hon sjasar undan alla kopplingar mellan det biologiska och det sociala, där jag verkligen instämmer. Jag skulle dock vilja driva detta ytterligare, typ som Foucault, som menar att allt är socialt. Simone gör det genom att skilja på kropp och intellekt, vilket jag inte riktigt kan hålla med om.Dock finns det mycket i hennes bok som får mig att sätta mig på bakhasorna, så som etnocentrism, exotiserande av andra kulturer samt att hon alltså på ett väldigt västerländskt sätt skiljer på kroppen och intellektet. Det sistnämda ser jag som en del av grundproblemet i det västerländska tankesättet; behovet av att skilja på saker, att dela upp dem i olika kategorier och fack, se allting som oberoende av allt annat och fullkomligt bortse från helheten som egentligen går ut på att allting hänger ihop. Jag tycker verkligen att den grekiske filosofen Herakleitos som så snyggt kastade ur sig att ”Allting flyter!” borde försökt påverka sina kollegor. Simone de Beauvoir var en för skarp individualist, vad jag kunnat urskilja, i flera fall. Men eftersom jag inte läst mer än så av henne, och nästan ingenting om henne förutom några snuttar då jag läste en liten grundkurs i feministisk filosofi, ska jag inte göra den här texten alltför lång. Men här måste jag tillägga att det är ju detta som feminismen grundats på – individualism. Eller i alla fall vissa delar av feminismen. Den är som ett träd som grenar ut sig. För att nästan komma från ämnet de Beauvoir, måste jag tillägga att jag på många sätt föredrar 70-talets feministiska kamp framför dagens feminism som nu ofta går ut på att varje individ ska kämpa för sig och vara stark i sig själv, medan man på 70-talet kämpade för kvinnorna och inte för individerna. Dagens oberoendeideal är inte realistiskt, tycker jag. Det är varken positivt i grunden eller i längden. Ur ett utilitaristiskt perspektiv, som ju går ut på att man ska handla så att största möjliga antal människor får det så bra som möjligt, fungerar inte några av dagens mest utbredda och indivudalistiska och kortsiktiga ideal.  

Men oj, hur ska jag nu få ihop detta på ett snyggt sätt? Det går nog tyvärr inte, så jag avslutar med att berätta vad jag läste i en artikel i DN:s kulturbilaga idag. Det handlade om en nakenbild på Simone de Beauvoir om vilken det skrevs att alla feminister ojade sig så himla mycket över. Men är en feminist aldrig naken? Simone erkänner att hon har en kropp. Ska hon låsa in den i korsett och hundra knappar upp till hakan eller BH och stringtrosor? Tyvärr finns det inte, vad jag vet, någon nakenbild på Jean-Paul Sartre. Det är dåligt. Hur som helst prasslade jag mig vidare i DN och hittade en artikel där det stod om att ett badhus i Sundsvall har börjat tillåta kvinnor att bada utan tyg på överkroppen efter en kamp sedan i somras då ett par kvinnor i protest badade top less i Fyrisån. Det är bra. 

På detta mystiska vis avslutar jag min text om Simone de Beauvoir, och ger henne en slängkyss! Bise.