gröna viskningar

O, nu kommer våren faktiskt och det pirrar överallt i kroppen. Med spänning håller jag utkik efter nyutslagna knoppar på träden. Små blommor kämpar här och var, men vitsipporna kommer nog inte ännu på ett tag. Jag längtar efter maskrosorna, efter de vita maskrosbollarna som man kan blåsa iväg och önska sig fina världar. Jag vill bara strosa runt i en grön lund och tro att världen var okej. Eskapism är dessutom ganska enkelt att få till så här på våren. Men ibland blir man ledsen i alla fall. Som i förrgår när det var någon som tagit Albins fina gula cykel. Den stod utanför vår boning, men någon bov hade tagit den under nattens gång. Kunde de inte tagit en stadsjeep eller något sådant av någon, och gärna råkat ha sönder den också. I staden är cykeln en av ens bästa vänner, så det är klart det känns tomt när den gula glada cykeln nu är borta. Men solen skiner, och vi ska leta efter en ny cykel. Sedan ska vi ha en cykelmålardag då vi allihop ska måla om våra cyklar så att de bara passar oss och ingen annan, och så att ingen kan ta dem för att de ser så annorlunda ut. Blom blom blom! 

Jag måste passa på att göra lite reklam för Klimax klimatdag, även kallad ”Klimatkrock” som äger rum 5/4 kl 14.00 i Uppsala på S:t Olofsgatan. Denna klimatkrock har även startats av Klimax i Malmö samt i Stockholm, så nu tycker vi att det är Uppsalas tur att agera! Så kom dit, alla människor, var med och stoppa bilismen genom att skapa gatufest på gatan med musik, fika, allsång, cykelmek och annat trevligt! Ta med er något roligt att spela på, och kanske en cykel som behöver lagas. För…

         Börja trampa cykel, om du inte vill trampa vatten!

Blomma hoppas att alla hinner inse innan det är för sent.
Alla som slutar köra bil får en kram.

Blomma ritar under föredrag om energiförsörjning på Cemus igår kväll. Det var för mycket diagram och jag behövde inspiration. Undrar om jag skulle vilja bli en siffermänniska eller en naturvetenskaplig människa? Det går hur som helst bara inte. Det är inte tillräckligt flytande flummigt finurligt färggrant.

Och så är det ju så förresten att vårt vackra kollektiv har startat en blogg:
www.kollektivetbonan.wordpress.com

För ett bönigare samhälle!

Jag sitter just nu och drömmer om dessa vackra konstruktioner, dessa smäckra energitillverkare och problemlösningsgudar. Problemet är att det inte är tillräckligt många som inser att det är vindkraft som är lösningen. Om vi bara satsade alla pengar på att uppföra vindkraftverk istället för att bygga ännu fler vägar, bygga om Slussen i Stockholm etc, skulle vårt energibehov tillgodoses till en betydande del av denna helt rena och smärtfria energiform. Kan det bli enklare än att helt enkelt samla in lite vind för att koka lite tevatten? Hur man kan man undgå att inse att kol-, vatten- och kärnkraft smutsar ner och förstör allting, medan vinden inte gör det? Det sämsta argumentet mot vindkraft någonsin är att det ”ser så fult ut”, och även att det stör fåglarna, vilket det är bevisat att det faktiskt inte gör. Jag tycker att det ser fult ut med vägar, kan vi inte ta bort dem istället? Jag tycker tvärtom att vindkraftverk kan vara vackra. I det skånska blåsiga landskapet smälter de in med sina vita snurror mot de vita molnen, och de påminner faktiskt om forna tiders väderkvarnar, vilket genast skapar en känsla av idyll, vilket i sin tur är alldeles berättigat eftersom det är just idyll det blir om man väljer vindkraft. 

”Lille Ville Vind han är yr som en hind han

medan andra säger han är dyr och dum och inte lönar sig

och solen ser ut som hon frågar förvirrat:

`varför i hela friden använder ingen mig´?

Det måste löna sig, det måste löna sig… La la la…”

- sång av Friskt Vatten